Totte och min dotter Jeanette

Detta är min Totte!

Det är han som får mig att kämpa varje dag...

Hans busiga humör får mig att skratta!

Han får mig att vilja leva....

Detta är min dotter!

Hon är mitt liv och styrka...

Hennes närvaro och glädje ger mig hopp!

Hjärtat mitt vill leva.....

Oro

Har ringt till Onkologen idag.....Mr C gör sig tillkänna på morgonen!

Tror de är han...eller så är det bara min madrass....

Vågar inte chansa.....kanske är det så att medicinen inte hjälper eller så inbillar jag mig!

Kan inte låta bli....chansar inte med Mr C....bättre att få veta i tid....

Vilket fall som helst, så ska min läkare ringa mig den 2 September!

Hoppas att jag slipper cellgifter....

Haft en trevlig stund ihop med min granne, glad att jag har henne och Totte!

Ensamheter kan ta kål på en....

Pratat med min dotter också, saknar henne så mycket och älskar henne jättemycket!

Hon kommer på Fredag, kanske vi hinner hitta på nåt, hon ska ju jobba....

Förresten....ett GRATTIS till dig min tös, du har namnsdag idag!

Döpt efter mig och din gudmor/mormor....Louise är namnet...

Nu ska jag förbereda för sängen och lilla Totte kommer och kryper intill!

Mysigt när han ligger jämnte mig på natten....

Premiär

Hej!

Ja, nu är det premiär här, lite nervöst men man måste ju våga!

Är en enkel kvinna på 50 år med en katt, ingen vanlig katt, utan en Skeppskatt.
Han heter Totte och är 4 år......så go och söt!

Har ett barn också, en flicka.....Jeanette heter hon.
Hon är också go och söt......och är 26 år!

Sen har vi ju Mr C......det är om honom det mesta kommer att handla om.
Hmmm....undrar varför det måste vara en "Han"...e det för att det ställer till besvär?

Kan det inte lika gärna vara en "Hon"????

Vem bryr sig?

Att ha Mr C  sitt liv, gör ingen glad! Tyvärr är det svårt att få bort honom!
Finns ju en del sätt, men tyvärr är han liksom fastnitad på en och omöjlig att få bort!

Mr C har funnits i mitt liv sen 2001...han kom till mig tre veckor innan julen...snacka om hemsk julklapp!!!

Hade tur att bli av med honom efter Nyåret 01-02.....och det var en enorm lättnad!
Var tvungen att få lite hjälp efter att han försvunnit....fanns inget gott med att leva ihop med honom, men efter ett tag levde jag lyckligt igen!

Inga magknip eller gråtattacker! Livet liksom levde igen...

Tyvärr återkom han 2006 och nu hade han spridit ut sina medarbetare i form av metastaser, till lungor, kotor och revben!
Chocken var fruktansvärd och tårarna rann och rann....livet började ta slut!

Tog mig samman ganska så snart och lovade mig själv att: "HAN ska inte få ta mitt liv"!!!
Idag har jag inga metastaser i lungorna.....men jag har i alla kotor utom i 4, i bäckenet och revbenen!

Slänger i mig ca: 10 tabletter om dagen och får 3 sprutor vart 3:e och 8:e vecka....
Tyvärr kanske det blir cellgifter nästa gång, för ett av medicineringen funkar inte så bra...
Får reda på detta i Oktober...å då blir jag korthårig...går bra att kalla mig för: "skalletanten" då *L*

Ja detta var lite information om mitt liv och Mr C.......
Fortsättning följer efter hand!

Kram!