Premiär

Hej!

Ja, nu är det premiär här, lite nervöst men man måste ju våga!

Är en enkel kvinna på 50 år med en katt, ingen vanlig katt, utan en Skeppskatt.
Han heter Totte och är 4 år......så go och söt!

Har ett barn också, en flicka.....Jeanette heter hon.
Hon är också go och söt......och är 26 år!

Sen har vi ju Mr C......det är om honom det mesta kommer att handla om.
Hmmm....undrar varför det måste vara en "Han"...e det för att det ställer till besvär?

Kan det inte lika gärna vara en "Hon"????

Vem bryr sig?

Att ha Mr C  sitt liv, gör ingen glad! Tyvärr är det svårt att få bort honom!
Finns ju en del sätt, men tyvärr är han liksom fastnitad på en och omöjlig att få bort!

Mr C har funnits i mitt liv sen 2001...han kom till mig tre veckor innan julen...snacka om hemsk julklapp!!!

Hade tur att bli av med honom efter Nyåret 01-02.....och det var en enorm lättnad!
Var tvungen att få lite hjälp efter att han försvunnit....fanns inget gott med att leva ihop med honom, men efter ett tag levde jag lyckligt igen!

Inga magknip eller gråtattacker! Livet liksom levde igen...

Tyvärr återkom han 2006 och nu hade han spridit ut sina medarbetare i form av metastaser, till lungor, kotor och revben!
Chocken var fruktansvärd och tårarna rann och rann....livet började ta slut!

Tog mig samman ganska så snart och lovade mig själv att: "HAN ska inte få ta mitt liv"!!!
Idag har jag inga metastaser i lungorna.....men jag har i alla kotor utom i 4, i bäckenet och revbenen!

Slänger i mig ca: 10 tabletter om dagen och får 3 sprutor vart 3:e och 8:e vecka....
Tyvärr kanske det blir cellgifter nästa gång, för ett av medicineringen funkar inte så bra...
Får reda på detta i Oktober...å då blir jag korthårig...går bra att kalla mig för: "skalletanten" då *L*

Ja detta var lite information om mitt liv och Mr C.......
Fortsättning följer efter hand!

Kram!