Nu e det dags!!!!

Igår rasade min värld igen...
Läkaren tittar på mig och säger att Mr C har nått levern...
Där slutade jag att lyssna...
Tur att mor var med...

Fick en flaschback....
Vid denna tiden för 9 år sedan fick jag beskedet om bröstcancer...
Allt rullades upp igen...
Hur skulle min dotter ta det?...

Följde en sköterska in i ett annat rum, där hon gav information...
Hörde: Operation av en venport och sen cellgifter där igenom...
Resten har jag glömt av...
Tur att mor var med...

Åkte hem till mor efteråt och fick mat, sen lussekatt och te...
Min bil stod i trädgården, den var nu hel...
Tänk om man vart en bil...
Bara byta ut den sjuka saken...

Tittar på skidskytte och är nu lite lugnare...
Gråter inte i alla fall...
Kör hem och busar med Totte en stund...
Nu kom tårarna igen...

Mycket tårar och Totte tittar på mig...
Han vet inte varför jag är ledsen...
Går och lägger mig tidigt...
Tar en insomningstablett, för tankarna snurrar...

Vaknar vid 10-tiden idag den 3/12...
Äter frukost och klär på mig för att gå ut och leka med Totte...
Då kommer tårarna igen...
Ber till Gud om hjälp och stöd...

Vill inte dö nu...
Har så mycket att leva för...
Min dotter, Totte, mor och far, syskon, vänner...
Å för just dessa människor å Totte ska jag kämpa...

Fick svar idag från Operation, ska vara där den 8/12...
Å sen blir det ganska så snart cellgifter...
Folk pratar om kylmössa och det ska jag prova...
Men märker jag att håret lossnar ändå, då får det vara...

Hela jag är som en spänd fiol, hjärtat dunkar och tankarna yr...
Gråten håller till precis vid ögonvrån...
Det gör ont...
Måste släppa ut...

Livet är komplicerat!!!!!